Urk det var så hemskt som jag trodde...

Jack sov hela vägen till BVC och vaknade med ett smile på läpparna. Helt ovetande om vad som komma skulle...
Jag fick ge honom lite sockerlösning och han blev så glad så han flinade järnet.
Sen PANG! Han tittade han upp på mig med besvikna rådjursögon som började vattnas i kanterna. Vilket svek! Sen kom tjutet!
Hela vägen hem så låg han och huttrade i sin vagn...

Sprutor och barn hör alltså inte ihop. Detta kan jag konstatera med ännu ett barn...